Hej den som läser! Nu är det jag, Tom, som skirver.
 
Ja e så jävla trött på typ allt just nu. Trött på skolan, trött på lärarna, trött på eleverna, trött på alla jävla lögnare, trött på alla svikare, trött på kylan, trött på världen.. Jag känner mig fan paranoid för ja kan inte lita på nån förutom mina allra närmaste vänner. Det känns som att jag alltid går runt och undrar när nästa opålitliga idiot försöker bli min vän. Det är jävligt jobbigt..
 
Jag känner mig lite ensam också. Då menar jag för att jag är typ den enda av alla ja känner som är väldigt insatt i hiphop. Jag känner några som lyssnar på hiphop men inte lika mkt som jag. Några av mina vänner lyssnar lite på Afroman. Jag lyssnar MYCKET på Afroman. Visst, nu kmr ja dömas av den som läser nu, jag kmr dömas som ett weirdo (lr hur fan det stavas.)
Jag är typ enda som gillar Lil Jon. Ok det finns några fler än mig som gillar han men än en gång så är det bara jag som gillar hans musik skit mkt. Jag slår vad om att ingen har hört talas om t.ex. Masta Ace, Young Zee, DMX, Dizzee Rascal, Trick Trick, Rahzel, The Dayton Family, Three Six Mafia, Stat Quo, Obie Trice, Ying Yang Twins, Ca$his eller Fabo. Det jag vill komma fram till är att ja har typ INGEN att prata musik med. Jag lyssnar på det ingen annan lyssnar på och det är SKITJOBBIGT! Jag kan ju inte diskutera med nån vrf ja gillar t.ex. Bobby Creek för de har ingen aning om vem det är. Och om ja börjar prata med nån om det så blir jag bara jobbig. Jag hatar det!
 
Och nu ser jag ännu tydligare vilka som är mina vänner. Jag läste en bok där det stod "If you love something or someone, let it go. If it comes back to you, it's yours."
Jag säger alltid hej till alla mina vänner och är snäll å så. Men nu när jag väntar på att se om de skickar sms eller säger hej på msn, så ser jag vem som är min vän och vem som inte är det. Det är ju skit få som är mina riktiga vänner. Dum man kan vara ibland, tro att nån är en vän å så är det tvärtom *suck*
 
Så känner jag mig
 
// Tom